Wow vad lång dag.. Gick upp 5 och kom inte hem förrän efter 19. Kan säga att jag säkerligen ligger skönt i sängen nu! Jag jobbade till lite efter ett, pluggade matte några timmar och sedan hade vi möte. Måste bara tillägga att jag helt seriöst har de finaste kollegorna. Speciellt de jag jobbar med på min avdelning, vi kommer så bra överens.

Min älskade vän Sara är i Dubai och lever livet, är så glad för hennes skull! Hon förtjänar det efter allt hon kämpat med på jobbet. Hann tyvärr inte träffa henne innan hon reste men det är lugnt, då har hon mycket att berätta om när hon är tillbaka nästa vecka hehe. 

Just det, jag trodde aldrig jag skulle skriva något liknande på min blogg och hoppas inte personen ser det för då lär jag skämmas (rejält). Men sedan långt tillbaka har jag alltid älskat att planera min framtid. Bröllop och vad jag vill göra med min framtida man osv.. Jag har alltid skojat med folk och sagt "ja det är bara mannen som saknas nu". Men vet ni vad? Mallak har hittat honom, och jag kan inte säga att han inte vet att jag existerar för det har han vetat några dagar nu, men vi har aldrig snackat. Vanessa anser att jag borde skriva till honom "Hej", men jag skäms som bara den haha.. Mitt självförtroende är precis under jordskorpan, så jag behöver inte grillas extra mycket i magman liksom. Det räcker att den redan är dålig nog. Det värsta är väl att jag blir dissad, men det är väl det man är rädd för. Chansen kommer ju att försvinna om det inte är han som skriver, men det är väl en chans jag är villig att ta. Man kan väl säga att det är en mini-crush? Inte så att jag är förälskad haha!

Jag har gjort en massa misstag i mitt liv, och jag kommer säkert skrämma iväg vem som än vill börja prata med mig om jag tar upp framtidsplaner. Men ärligt talat så hade jag aldrig kunnat vara med någon utan mål i livet.. Behöver inte vara att man säger "vill gifta mig om två månader", men att man i alla fall kan se det i framtiden. Om 2 år? Om 5 år? Eller plugget/jobb. Att man vet vad man vill göra och förhoppningsvis även börjat sträva mot sitt mål. Men jag är inte stressad över något, tar allt som det kommer, och hoppas på ett positivt "slut". Eller kanske en början?